sjukt
jag drömde jätte konstigt, attt jag kastade ägg på grannens katt genom mitt fönster, men a... jag missade.
SEdan vaknade jag utav att elementet lät, so en kaffekokare, och blev extremt sugen på kaffe...
var tvungen att gå upp och sätta på kaffe och gå ut och röka o sedan dricka kaffe... haha
och fått något ryck och sitter och lyssanr på Iron maden - Fear of the dark, den är iofs rätt jävla mysig, mycket minnen fårn när man var liten och satt i bilen påväg till dagis med pappa och han satte på bilsterion på fullvolym, och dunkade musik blandannat den låten =)
Igår var det underbart, träffade Marika igen, drog runt i märsta. samt att hon skulle sola solarium, ahah, roligt när hon låg och skrek att den sprutade på henne :O
Sedan skulle hon träffa sin pojkvän.
jag åkte hem och segade.
i övrigt är jag förvirrad och stressad. måste hitta sovplatts -.-
Ska egentlgien hem till min min mamma, men hon och jag är rätt osams och hon vägrar svara när amn ringer...
och vill inte va hos henne, och jag får inte vara kvar hos pappa, för dom ska ha "barnledig helg".
så får se om jag fixar någon sovplatts... annars vet jag inte, fast det lär ju lösa sig.
bara så frustrerande, men vill fortfarande på mysfrys, marika ska evt med dit! =)
Börjar sakna stallet lite, iallfall "Sitte Pitte" :O
självklart skall du bo hos din pappa när du inte vill till din mamma. han har ju kämpat i alla år för att få vårdnaden av er ungar. Nu ser man vad saken egentligen gäller, pengar och underhållsbidrag sen passar det inte när du inte vill åka till din mamma.
Men Malin du borde verkligen skämmas, det tycks som om ingenting passar dig längre. Jag är djupt besviken på mitt favoritbarnbarn. Kan du inte försöka och skärpa till dig och gå tillbaks till skolan där du hör hemma. I dagens samhälle är det bara utbildning som gäller om man skall komma någon vart. Kunskap är inget man får gratis det gäller att kämpa på lite. Det liv du lever just nu är bara självdestruktivt, det vill säga du förstör bara för dig själv och till slut går det rent ut sagt - rakt åt helvete.
Detär synd att du aldring hör av dig. Vi är ju som du vet fortfarande i livet till skillnad från andra
anhöriga som du trodde var döda och som du längtade så mycket efter. Här sitter t vå personer som inget
hellre vill än all ställa upp hjälpa dig men när du
aldrig sträcker ut en hand för att be om stöd så är
det skitsvårt. ju mer jag skriver desto mer förbannad blir jag så det är bäst att jag slutar nu.
